Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har bedrivit mission i över 100 år. Våra missionärer har predikat, grundat församlingar, byggt skolor och sjukhus, bekämpat fattigdom, fungerat som socialarbetare. Och mycket annat. Allt för att betjäna den folkgrupp de känt Guds kallelse att nå med evangelium i ord och handling. Denna internationella offensiv har gjorts möjlig av hemmafrontens förböner och gåvor. (Vill du veta mer om allt detta, klicka på rubriken ”Vår missionshistoria). 

I dag samarbetar vi på många håll i världen med stora församlingsrörelser som de första missionärer en gång grundade. De vinner nya efterföljare till Jesus och påverkar sin närmiljö med kristna värderingar. De tar socialt ansvar och bidrar till att göra samhället bättre. De utgör en viktig plattform för fred och försoning i sina sammanhang. 

Så vad gör vi där nu? Jo, vi är en önskad partner som står vid deras sida. Vår uppgift är idag att uppmuntra, utbilda och utveckla. På många håll finns ett starkt behov av att träna goda ledare, som kan betjäna inte bara kyrkan, utan hela samhället. 

Samtidigt inspireras och stimuleras vi av dessa församlingsrörelsers hängivna tro på Jesus och deras frimodiga arbete. Utbytet är ömsesidigt. Vi har glädje av varandra i det gemensamma uppdraget – att utbreda Guds rike. 

På andra håll i världen samarbetar vi med små församlingsgrupper som har ytterst begränsade resurser. En del av dem är förföljda och förtryckta av regimer eller majoritetsreligioner. Ibland både ock. Där är vår uppgift att uppmuntra, utbilda och utveckla kanske ännu viktigare.

Vi kan vara våra systrars och bröders stöd i en svår situation. Vi vill medverka till att deras församlingar växer och deras inflytande i samhället ökar, eftersom vi vet att det är ett gott inflytande. För alla. Främst för fattiga och förtryckta. 

Vår globala uppgift har inte blivit mindre med åren, även om den ändrat karaktär. 

Vad driver oss att arbeta runt om i världen i dag? Precis samma sak som drivit vår församling ändra från början, och som drev de första missionärerna. Gud vill det. Jesus har kallat oss till det. Han har sagt att vi, hans efterföljare, ska gå ut i hela världen och göra alla folk till hans lärjungar (Matteus 28:18-20). Och han som har all makt i himmelen och på jorden har lovat att vara med oss alla dagar, också de mörka och svåra, i denna mission. I Andens kraft – inte i vår egen – ska vi vittna om Jesus ”ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Alltså i hela världen. För alla folk. I ord och handling. 

Bakom viljan att missionera ligger också den kristna människosyn, som Nya testamentet så tydligt tecknar. Människan är skapad till Guds avbild, och därför har varje människa – oavsett etnisk tillhörighet, hudfärg och andra variabler – ett okränkbart värde. Och vi har alla samma värde, givet av Gud, vår Skapare. 

Den kristna människosynen utmanar oss att vara solidariska med dem som har det sämre ställt. Med fattiga. Med förtryckta. Med utsatta och marginaliserade. Oavsett var de bor. 

Gud älskar hela världen. Hela mänskligheten. Församlingen, Kristi kropp, ska gestalta denna gudomliga kärlek. 

Paulus, aposteln och missionären som såg till att budskapet om Jesus och hans frälsning nådde också vår världsdel, försakade sin privilegierade ställning och sin egen bekvämlighet för uppgiftens skull. Så här beskriver han sitt motiv: ”Kristi kärlek lämnar mig inget val”.

Hängivna människor drivna av Kristi kärlek kan förändra världen. Det tror vi på. Därför missionerar vi. 

I dessa länder arbetar Filadelfiakyrkan:

Klicka på knapparna för att läsa mer om varje land.

Under vår församlings mer än hundraåriga missionshistoria har vi främst fokuserat på länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Vi har också arbetat i Europa, men det har varit relativt blygsamma satsningar jämfört med vad församlingen gjort på en del andra håll i världen.

Engagemanget för vår egen världsdel har emellertid växt på senare tid. Vi tror att Gud har tänkt något långt större för Europa än vad vi hittills tänkt. Vi tror att Gud utmanar oss till att göra något långt större än vad vi hittills gjort.

 

Bakgrund
”Kom över och hjälp oss.” Nödropet nådde Paulus, när han befann sig på Mindre Asiens västkust. I en uppenbarelse från Gud stod en man från Makedonien och vädjade. Aposteln slog inte dövörat till. Han antog utmaningen och drog till Europa med budskapet om Jesus (Apostlagärningarna kapitel 16).

Resten är, som det brukar heta, historia.

Europa blev en kontinent där kristen tro formade individer och påverkade samhällen. Evangeliet sipprade ned i den kulturella myllan, och ur den växte värderingar som anses omistliga. I varje fall om ett samhälle ska kalla sig humanitärt.

 

Nuläge
Men idag är dessa värderingar hotade. En tilltagande sekularisering präglar vår världsdel. Det blåser kalla politiska och ideologiska vindar. Etnisk och nationell egoism orsakar konflikter.  Främlingsfientligheten breder ut sig. De svaga och utsatta, som Jesus alltid värnade om, känner kylan inpå bara skinnet. Bokstavligt talat.

Det är i den situationen vår församling hört nödropet: ”Kom över och hjälp oss!” Vi kan inte slå dövörat till. För vi tror att det är Gud som talar till oss, som han en gång talade till Paulus. Något måste göras.

 

Framtid
Vi finns redan på plats i Ryssland, Vitryssland och Rumänien. Men nu sänder vi ut nya missionärer till Europa. Pelle och Tina Hörnmark går in i Filadelfias arbete med att återevangelisera vår egenvärldsdel. Pelle, som tidigare varit ledare för Pingst FFS i Sverige är nu ordförande för den europeiska pingstgemenskapen, PEF. Och vår Europamissionär. Vi ser detta som en mycket fruktbar kombination.

Arbetet handlar om att stödja diskriminerade kristna och små, i vissa fall förföljda, församlingar. Det handlar om att utbilda ledare och uppmuntra pastorer som arbetar under svåra omständigheter. Det handlar om att ge evangeliet till onådda folkgrupper i östra Europa och Balkan och människor i storstädernas förorter. Bland annat.

Rauli Lehtonen, pastor i finländska Filadelfia, ska på en halvtid samarbeta med Hörnmarks i denna uppgift.

Sammanfattningsvis är detta vad vi vill göra i Europa:

*  Utmana det framväxande främlingskapet genom att manifestera enhet bland Guds folk tvärs över alla nationsgränser.

*  Utmana fattigdom och marginalisering genom sociala insatser i Europas utsatta områden.

*  Stärka samhörigheten och självförtroendet hos församlingsledare över hela Europa.

Den 24 november 1913 lade Filadelfiaförsamlingen grunden till ett internationellt bygge som fortfarande pågår. Starten var blygsam. Den skedde i ett möte med missionsföredrag av föreståndaren Lewi Pethrus. I protokollet från samlingen i den enkla lokalen på Uppsalagatan 11 heter det: ”Ett offer upptogs även till begynnande av en missionskassa för yttre mission, vilket inbragde kr 72:29, samt dessutom en slät guldring.”

Församlingen, som grundats tre år tidigare, gav redan från början av sin existens understöd till svenska missionsarbetare. Men den 1 juni 1916 började Filadelfias missionshistoria på allvar. Då sände nämligen församlingen ut ett par av de egna medlemmarna som missionärer. Samuel och Lina Nyström reste till Brasilien, där svensk-amerikanerna David Berg och Gunnar Wingren redan etablerat ett arbete. ”Assambleia de Deus” kom med tiden att utvecklas till en mångmiljonrörelse med stark samhällspåverkan. 

Den första sändningen följdes snart av fler. Redan fem år efter att det egna missionsarbete startade, vinkade Filadelfias medlemmar farväl till 22 utsända budbärare. År 1939 arbetade 44 missionärer– 21 män och 23 kvinnor – i 15 olika länder i Afrika, Asien, Sydamerika och Europa. Antalet missionärer och missionsländer växte alltså snabbt. 

Om Brasilien var det stora missionslandet i början av Filadelfias missionshistoria, så kom snart Afrika på allvar in i bilden. På 1920-talet blev Belgiska Kongo ett nytt stort missionsfält för svensk pingströrelse, inklusive Filadelfia i Stockholm. Cepac, den församlingsrörelse som växte fram ur svensk pingstmission, räknar i dag över 800 000 medlemmar som bär mycket av infrastrukturen i form av skolor och sjukvård i östra delen av landet. Församlingsrörelsen är dessutom ett viktigt instrument för freds- och försoningsarbetet i en region som är svårt plågad av våldsamma konflikter. 

Början av arbetet i Kongo var svår. Klimatet frestade på, och ibland möttes missionärerna av fientlighet och motstånd.

Strax före jul 1923 dog tre unga missionärer i Uvira under loppet av fem dagar. Flera andra var nära döden i en sjukdomsvåg, som tycktes oförklarlig, och som fortfarande utgör något av ett mysterium. 

Men uppoffringar och strapatser tycktes inte skrämma unga missionärskandidater hemma i Sverige. Antalet utsända växte. 

Det andra världskriget bromsade expansionen, men med freden 1945 öppnades nya möjligheter till mission. Missionärskandidaterna stod i kö. Nya medier togs i bruk. Ibra radio, som startades av Filadelfias föreståndare Lewi Pethrus och började sända på kortvåg från Nordafrika 1955, blev snart ett effektivt missionsorgan. Evangelii härold, också ett barn av Filadelfia i Stockholm, var ända från starten 1915 ett organ som rapporterade om och inspirerade till mission. Senare kom också tidningen Dagen att gå in i den rollen. 

När PMU, pingstförsamlingarnas biståndsorgan, bildades 1965 ledde det till möjligheter att slussa Sida-pengar till humanitära och sociala projekt i missionsländerna. Det är ett samarbete som fortsatt sedan dess och ännu pågår. 

Filadelfias mission har genom åren ändrat karaktär. Verksamheten i missionsländerna har för länge sedan nationaliserats. Men det betyder inte att vårt engagemang kan avvecklas. Också i framtiden ska vi stå vid sidan av våra systrar och bröder runt om i världen i ett gemensamt uppdrag, givet av Jesus Kristus själv. 

Klicka på länken nedan för en längre version av texten: